Konstnärsstudent Prof. Dr. Wilhelm Waetzoldt

I Kampen författade han flera standardverk om tysk konsthistoria: professor dr Wilhelm Waetzoldt, en erkänd expert inom sitt område, vars karriär kulminerade i hans utnämning till generaldirektör för Berlins statsmuseer 1927. Han hämtade regelbundet kreativ inspiration från ön Sylt, som han först besökte på 1920-talet. År 1934 förvärvade Wilhelm Waetzoldt ett hus i Kampen, som fortfarande ägs av familjen idag. "Ön, med sitt unika ljus och sin då i stort sett orörda natur, kombinationen av hav och lerslätter, av öppna vidder och vind, inspirerade min farfar att tillbringa många veckor i Kampen varje år och skriva sina avhandlingar här", berättar hans barnbarn. Förutom naturen visade sig även kontakten med andra konstnärer vara stimulerande för Waetzoldt: "Han umgicks bland annat med cellisten Max Baldner, operasångerskan Emmi Leisner, målaren Edwin Scharff, förläggaren Peter Suhrkamp och konsthistorikern Fritz Wichert." Efter att ha studerat konsthistoria i Marburg och Berlin tillträdde den unge Wilhelm Waetzoldt sin första tjänst som assistent vid Kunsthistorisches Institut i Florens. Senare arbetade han som bibliotekarie vid Berlins statsmuseer innan han utnämndes till professor i konsthistoria vid universitetet i Halle. Där förespråkade han ett tvärvetenskapligt synsätt på konsthistoria i både forskning och undervisning. Vid utbrottet av första världskriget anmälde sig Waetzoldt frivilligt till militärtjänst, sändes till västfronten nära Frankrike och skadades allvarligt två gånger. Efter kriget fann han ett nytt verksamhetsområde som högt uppsatt regeringstjänsteman i det preussiska ministeriet för konst och vetenskap. Här förespråkade han en sammanslagning av konstakademierna och konstskolorna, vilket främjade en nära koppling mellan konst och hantverk. År 1927 tillträdde Wilhelm Waetzoldt tjänsten som generaldirektör för Berlins statsmuseer. En höjdpunkt under hans tid var den ceremoniella invigningen 1930 av det nya Pergamonmuseet i Berlin med dess samling av antika skatter – ett flertal högt uppsatta dignitärer från Tyskland och utlandet deltog i öppningsceremonin. Den nya maktdynamiken ledde dock till Waetzoldts avskedande 1933 – han anklagades för att vägra avskeda anställda av judisk härkomst och för att vara alltför fokuserad på modern konst. 1934 återutnämndes han till professor vid universitetet i Halle. Waetzoldt levde inte för att se slutet av andra världskriget. Han dog av hjärtsjukdom i januari 1945. En liten fotnot till historien: Det ämbete som nazisterna hade drivit ut Wilhelm Waetzoldt från 1933 fick en ny efterträdare 1965. Det var hans son Stephan Waetzoldt.