Emil Noldes konststele

Först känner hon inte ens igen den nya gästen. Det är först när en vän riktar Clara Tiedemanns uppmärksamhet mot den magre herren som söker logi. Det är den berömda expressionisten Emil Nolde, vars gård i närliggande Seebüll för närvarande renoveras. Nu, år 1930, letar han efter en lugn plats. Han hittar den på pensionatet "Kliffende" i Kampen, som drivs av Clara Tiedemann. "Jag kom till Kampen med mina färger, papper och linne. Jag hittade ett fönster med utsikt över havet, och till och med en liten, vacker ateljé i en gavel", skulle Nolde senare minnas i sina memoarer. Emil Nolde hade kommit till Flensburg 1887 från en by bestående av bara några gårdar för att utbilda sig till möbelsnidare och formgivare vid den lokala konstskolan. Han arbetade senare för olika möbelfabriker, undervisade på en konstskola i Schweiz och arbetade sedan som frilansande konstnär, bland annat genom att gå med i den berömda konstnärsgruppen "Die Brücke" (Bron). År 1926 förvärvade Emil Nolde, som då hade bytt sitt riktiga namn till Emil Hansen för att återspegla sin hemby, egendom i det nordfrisiska träsklandet. Nolde och hans fru Ada döpte hädanefter den höga egendomen, med dess kombinerade bostad och ateljé, till Seebüll. Medan hantverkare var upptagna med arbetet i Seebüll sommaren 1930, och Ada Nolde övervakade arbetet, fann konstnären inspiration till målningar och ett flertal akvareller på ön Sylt. "Som en daglönare stod jag och målade på stranden tills jag återvände till mitt ljusa, älskade tavelrum, trött, trött." Nolde fångade passionerat intrycken av det orörda landskapet på papper: "Vågorna, deras dån, molnen, stranden, sanddynerna, allt var mitt. Jag såg den upprörda och vilda skönheten, målande med verklighetstrogen känslighet, som om jag lydde befallningar." Även strandlivet fascinerade honom: ”Människorna, de simmade och dök och lekte och sprang omkring, nästan helt nakna. De vackra, de smala, de feta, de krokiga. Och jag målade barn, som små varelser som kröp i den gula sanden.” Sommaren kom, och Emil Nolde kände att rätt tidpunkt oundvikligen var förbi: ”Jag stod i stormen med sanden som malde mellan tänderna och gav efter för melankolisk grubbel. Jag stod inte längre ut med den grå hösten och tyngden av ensamhet.” Den store expressionisten, vars verk kännetecknas av ett kraftfullt färgbruk, återvände aldrig till Sylt. Hans konstnärliga arv förvaltas nu av Nolde-stiftelsen i Seebüll och dess Berlinfilial, vars växlande utställningar besöks av tiotusentals människor varje år.